Ivannia

and the things that keep us apart keep me alive
and the things that keep me alive keep me alone

this is the thing.



Jag vann ett vad förut. På t-banan hem från jobbet kom jag att tänka på en sak, helt random: om det var sant att den största fastfood-kedjan på Island var en islandsbaserad restaurang med mexikansk mat. Jag har en anledning till att jag kom att tänka på detta, men som så mycket annat som gäller mig så är vägen dit lång och något snårig.


Om mitt intellekt, eller typ.. tankesätt kring saker och ting skulle symboliseras av en väg, så vore det en "väg" i Calcutta under monsunen. lerig som i hal, följer inget tydligt spår, men om du bara håller ögonen på målet så - kanske - du kommer fram till slut. Kanske.


Iallafall.



Jag messade hursomhelst Alex, den enda islänningen jag vet och då gills han knappt, och frågade. Han sa att nej, det var inte sant: han sa att KFC fanns och Dominos Pizza fanns, men inget mexikanskt käk. Jag nöjde mig med svaret.


Ett par timmar senare sitter jag i soffan: jo, jag kan SVÄRA på att det är sant.. Min pappa sa ju något om det. Så jag googlar och upptäcker att det VISST var sant - kedjan heter Serrano och har 5 restauranger i Reykjavik plus två här i Stockholm. Så jag messar Alex igen och som vanligt ska han sätta sig på tvären; Ivannia NEJ du har fel bla bla blaaaaa.. Men jag har ju svart på vitt att det är som jag säger så jag är bergsäker: "FEMHUNDRA SPÄNN på att jag har rätt". Han svarar "lätt!!!"




Sen hade han dessutom mage att köra "ledsen hundvalp" - kortet på mig ("Näääe nu får du mig att känna mig duuum..." och "Nu är jag ledsen...") men NEJ! Ett vad är ett vad, PUNKT.

Men efter mycket om och men bestämde jag mig för att kompromissa, och jag sa att det räckte med 250 kr. Envis in till döden så vägrade han att ge upp, och alltså har jag nu dömt Alexander Haddad till att betala 600 kr - en extra hundring än ursprungsbeloppet för att han är så INIHELVETES jobbig. Dessutom kan, och ska, han suga min stora metaforiska kuk.


That is all.


-------

I övrigt fick jag ett par ungar göra mig en tjänst på jobbet idag. Jag haffa två ungar och lovade dom ett gratisspel om dom gick till Sandra i Urkorkat, och frågade henne när hon har rast. Dom små liven sprang iväg och kom tillbaka med en lapp från Sandra: tjugo över 7.

Håll med om att det är jävligt händigt! Personligen tyckte jag att idén var briljant, så när jag kände att jag kommer att DÖ om inget händer snart, så haffade jag 3 småkillar: dom kan inte ha varit äldre än 11 år gamla och dom räckte fan mig till midjan. Jag frågade om dom kunde göra en grej åt mig i utbyte mot ett gratis spel: "kan ni gå till killen som jobbar därborta, han med muschen vet ni? Gå fram till honom och säg att han ser ut som en tysk läderbög".

Killen jag snackade om var Gustav, Gröna Lunds egna flanör, och han SER verkligen ut som en tysk läderbög. Han har liksom en blond lite musche, plus att han har på sig jobbshortsen tillsammans med ett par skor i ljusbrunt skinn samt att han stoppar in T-shirten i dessa shorts. Jag lovar er att det stämmer, jag ska lägga upp en bild någon dag.


Så jag bad kidsen göra detta för mig. Dom tvekade. Viskade sinsemellan: är det värt det? Han ser ju så läskig ut...


Till slut gick dom fram till honom: sadist som jag är njöt jag av den otroliga stycke humor jag skulle få erfara om de gjorde det - Gustav skulle börja svära bara för att skrämma dom, alternativt säga något i "MEN DUUH RÅÅÅH"-klassen. Det skulle ha varit obetalbart.


Meeeen dom gjorde det inte. Jävla fegisar. Dom försökte lura i mig att dom hade det, men just som en av killarna bedyrade sig som mest så suckar den tredje ungen, tar en bit sockervadd och smaskar medan han nonchalant säger: "Ähhh, sluta ljug Otto".


Och DET var tamigfan roligast idag.