Ivannia

Tittade på senaste Glee-avsnittet förut och ringde sen Rebecka Frejd och grät för att Glee är så jävla bra. Jag är ganska patetisk, jag vet, men så precis så bra är serien - jag skäms inte, Ponnyn Jonna håller med mig och det är creds poäng! Men det är hursomhelst så bra att jag aldrig riktigt vet vart jag ska ta vägen.


Så jag brukar - förutom att ladda ner alla låtarna från Youtube - gå in på avclub.com och läsa vad de tyckte om avsnittet. Jag gör detsamma för HIMYM, jag hänger fan jämt på the avclub..


Då såg jag att någon skrivit detta, apropå Wills analogi om att en bitter människa är som en stjärna som släcks: de blir till svarta, tomma hål.


"Well, the black hole analogy was rather incomplete. The reality is even sadder. Only the biggest stars become black holes. Average stars burn themselves out in a blaze of glory, and then fade away into the cold dark background.

On a positive note, when stars burn out they shed their outer layers, which then become the building blocks of other stars across the galaxy. We all are made of elements that used to be stars, and eventually we will all be blown away and feed the creation of new stars down the line."



Var inte det ganska fint? Jag fann något poetiskt vackert i det.