An everyday thought
----------
Jag är hemma tidigare från jobbet igen. Jag är så jävla glad för det att jag inte ens tänker bekymra mig för de förlorade 4½ h jag inte får betalt för - jag stod i Tyrolenlotteriet där det typ är 5 kunder i halvtimmen och min polare Lisa som stod i spelet bredvid stack runt 5 och blev ersatt med Kim som inte alls är lika rolig, plus att det var så jävla jävla kallt fast jag hade långbyxor, linne, tröja, zipjacka, vindjacka och vantar. Det regnade och det var knappt något folk på Grönan och jag sket totalt i vad Gaius sa om att det är dagar som dessa pengarna är mest lättförtjänta och att jag var dum i huvudet som ville hem nu, för när Lina kom och skulle ta min plats blev jag så lycklig att jag gav henne kram och nästan glömde ge henne kassan och kom-radion i farten.
Men nu är jag hemma i allafall. Jag sov 2½ inatt - mycket att fundera på igen. Men när klockan ringde sen runt nio på morgonen så var det inte den vanliga huvudvärken som gjorde mig självmordsbenägen, utan snarare det faktum att hela rummet faktiskt snurrade. Liksom runt, som om jag stått i mitten av rummet och snurrat tills jag kollapsat på sängen. Vad faaan muttrade jag och tänkte skita i jobbet helt men sen fick jag ångest så jag reste mig långsamt upp, tog två panodil och 09.40 satt jag på T-banan på g mot Grönan. Ganska o-fett.
Men skitsamma! Jag är hemma nu ju. Och jag har en halv påse dillchips att förtära! Och imorgon börjar jag kvart i tio. Äre fest elläh?
Kommentarer
Trackback