Ivannia

att vara den man är alltid. Inte jag just specifikt, utan rent allmänt. Det är inte lätt att vara den man är, inte lätt att visa upp det för världen och det är för mig helt sjukt svårt att stå stilla och vänta på acceptans.


Då går jag hellre därifrån och oavsett om det du har att säga är gott eller dåligt så hörde jag dig ändå inte.



------------


Väntar på mitt sällskap. Vianka är i Norrköping och ska vara där i mer än en vecka, och som en ironisk twist (ironisk med tanke på min karaktär) så har jag på senare tid upptäckt att jag inte kan sova ensam. Helt sant; om jag är ensam hemma så somnar jag inte förrän jag har varit uppe så länge att jag knappt kan stå upp. Däckar då av ren utmattning.


Så nu sitter jag och väntar på att Adam och Gustav ska komma tillbaka hit. Dom var tvugna att gå hem och a) duscha b) byta kläder c) äta och sedan skulle dom komma tillbaka till nästet. Dom har bott hos mig i 3 dagar men jag saknar dom när dom inte är här och dessutom så underlättar ju det förstås mitt sovproblem så.. Ja.


Det här får väl bli ett äkta kollektiv nu ett par dagar framöver. Känns skönt.