I find myself thinking that maybe.. Yes. Probably.
Shit.
Jahapp. Då har man funnit sig själv lost in a mess. Igen. Sort of.
Eller nja okey - inte direkt DIREKT. Jag är inte begravd under ett berg av saker jag inte kan bära, men jag vadar i det.
But what if you do to survive
kill the things you love?
Fear is a powerful thing.
Minsann. Det är rädsla som håller mig tillbaka, men också det som får mig att springa i full fart framåt.
----------
Så hur beskriver jag igår?
Lycka, ren eufori. Det vackraste, allra ljuvaste man kan uppleva - så vackert att det gjorde ONT.
Men så fantastiskt.
Igen.
IGEN!
Kommentarer
Trackback