Even the best fall down sometimes
Min bästa vän fyller år idag. 22 år minsann, fast hon säger till alla att det är 23, något jag kanske inte förstår men okey.
Hon är en fin, fin människa. Något missförstådd och hon tar alldeles för mycket skit ifrån mig, men hon är ändock en underbar person. När hon bröt sig in i mitt liv var jag en bråkdel av vad jag är idag, och jag överdriver inte när jag säger att om hon inte dykt upp hade saker och ting varit mycket annorlunda... På ett mycket negativt sätt.
Så saker kan bli.
------------
Igår kväll skulle Tyra sova hos mig. Jag frågade henne om hon tyckte att vi skulle bjuda in pojkarna, och det tyckte hon, så det gjorde vi!
Grabbarna dök upp och vi spelade maffia i minst - MINST - 6 h. Blev sjukt hetsigt där ett tag och efter typ halva tiden krävde jag att vi skulle ha en kramsession eftersom jag kände att detta höll på att splittra gruppen (SANT!). Men det var ändå jävligt roligt, även fast jag är en sån värdelös lögnare att jag 8 gånger av 10 blev tagen direkt av dom andra, men de andra 2 gångerna då inte en jävel trodde jag var maffia så räckte det med att Adam gav mig ett snabbt ögonkast för att utan en sekunds betänketid säga: hon är maffia.
Var aldrig något snack om saken: FÖRSTÅR INTE hur han kan läsa mitt ansikte som om jag vore en öppen bok. Galet.
Så jag loosade maffia, men vann när vi körde land och rike. Jag, Belal och Tyra - vilket team! Medans Gustav, Adam och Maxi gick ut starkt för att sedan sacka ihop och slänga pennan i väggen. Haha.
Vi somnade kring 7 på morgonen: jag och Tyra i min säng, Adam och Belal i extrasängen, Gustav i soffan och Maxi på golvet. Enya i bakgrunden. Mycket mysigt. Bara kärlek.
Tyra stack till jobbet runt 11, själv låg man kvar och fick acceptera att Maxi direkt dök efter Tyras plats och tvingade en att ligga i de mest underliga ställningar för att undvika hans ninjasparkar. Blev dock sedan väckt halv 2 på eftermiddagen av att Belal slår i kastruller och beordrar oss att stiga upp: vi alla kastade kuddar och bad honom DRA ÅT HELVETE!!!! tills vi alla stannade upp och kände doften. Mat? Och så visade det sig att Bello den underbare hade handlat och lagat till en monsterfrukost - shit vad kärlek vi dränkte grabben i, även fast han spillde skållhett tevatten på min hand ("AAAAH!!!.. Eh nej alltså det gjorde inte ont.. alls...").
Resten av dagen degade vi; vi bedrev chillination verksamhet, som Gustav skulle säga. Maxi hade med sig sitt Ps2 och typ en biljon spel, så Adam umgicks ett tag med Resident Evil spelet ("Men ÅÅÅÅÅHHH dö då din jävla ZOMBIE-FITTA!!!"), Belal kollade upp Youtubeklipp från Petra Mede show där han själv är med (han är dansare/statist/skådis), Maxi satt och försökte bevisa för oss att han kunde spela Fur Elise på min piano-app på telefonen (det kunde han inte) och jag och Gustav satt och skrattade åt Maxis misslyckade försök medans vi försökte komma på en gängtatuering.
Klockan 8 på kvällen kom Vianka och hennes pojkvän hem, och grabbarna var tvugna att gå. Gör mig alltid fett ledsen att behöva se dom gå: vi har börjat prata om att bo ihop i ett kollektiv vilket varken är realistiskt eller praktiskt, men tanken är fin och den gör mig varm inombords.
Och Vianka och vi lagade födelsedagsmiddag! Gott. Sen har vi mest chillat vi också, och nu är klockan nio på morgonen och vi har ännu inte gått och lagt oss. Så kan det gå.
----------
Jag slösar ingen tid. Vissa val gör man, och oavsett vad folk tycker måste man stå vid det.
Vissa människor hoppar av tåget, andra är kvar. That's life.
Omge dig av underbara människor, och svedan är inte lika stor.
Kommentarer
Trackback