Ivannia

Jag känner ett tryckande behov att få ur mig detta. Vet dock inte vad "det", är.


---------

Jag har ingen aning vad jag tänker just nu; min hjärna är verkligen en röra av alla möjliga känslor och tankar. Men jag längtar efter någonting - vet dock ej om det är längta bort eller längta hem, om ni förstår? Om det är något som går att uppnå eller om det bara är ren eskapism. I don't know; you tell me.


-------

Vet inte om jag är under en process av befrielse eller om jag håller på att snurra in mig själv ännu mer. Å ena sidan är jag så rädd att jag hellre stannar i invanda mönster och vanor, å andra sidan är det inte jag längre och jag känner att jag skulle bli så hemskt olycklig av att gå tillbaka dit. Men den alternativa vägen är så skrämmande just för att den är så lockande, och dessutom vet jag ju faktiskt inte säkert att saker kommer att gå som jag tror. Men jag har en (skrämmande isande euforisk hypnotisk tvångsmässig?) föraning som får mitt hjärta att slå hårdare, mina leder spänna sig, bara vid tanken och det är egentligen inte föraningen i sig som är skrämmer mig, utan det faktum att även om jag inte borde vilja följa den så vill jag det. Jag vill så starkt att känslan suger musten ur mig, och jag undrar hur mycket som skulle krävas av mig att låta bli. Om jag ens skulle kunna stoppa mig själv. Om jag motsätter mig; om jag i sånt fall strider mot vad universum har i beredskap för mig och alltså ställer mig i vägen för mig själv igen, eller om något som är såhär förförande enbart på grund av sin lockelse är en varning.


Jag vet inte jag vet inte jag vet inte.


------

Jag skrämmer mig själv - vet precis vad jag gör och vart jag är på väg, men jag gillar det inte.


Vad är det jag vill rebella emot? Ingen aning. Mig själv, efter så många år av kontroll, kanske. Jag är en sån frihetssökare, har alltid varit till viss del, men nu har det tagit över min personlighet.


Herregud jag vet inte. Skitsamma, nu går jag och lägger mig - jobbar heldag imorgon.


God natt.