Ivannia

 

Ja.

 

 

 

 

 

 

Den här låten mördar just nu och kommer att pumpas av ALLA mycket snart - kom ihåg vart ni hörde det först!

 

 

----------

 

Jag jobbar imorgon. Oroa er inte, jag börjar fem och jobbar till stängning. Det är ganska fett, om man bortser från att Grönan kommer att vara fullt med fyllon och fjortisar... Och i vissa fall går dom in i varandra. Bildligt och bokstavligt.

 

Annars är det okey. Jag har varit sjuk och tillbringat ett par dagar med att hosta mig själv till träningsvärk i ryggen, men nu mår jag fint. Eller, jag hostar fortfarande men jag har iallafall tillräckligt med krafter för att inte bara käka ett par morötter om dagen och sen ligga och sura för att ingen bryr sig om en när man är sjuk och ynklig.

 

Mitt liv känns upptaget just nu. Det är bra. Om någon nu undrade! Men vi alla vet hur som helst att ju mindre tid man har att fundera, desto bättre mår man.

 

Whatever! Nu går jag och tvättar håret.

 

 

Ser bilder och vill slå mig själv för jag saknar dig något galet.


Neeeejjeee! Nu räcker det. Jag har varit i skolan och nu ska jag till Grönan; var tvungen att ta ett stopp hem bara för att, men snart måste jag dra igen.


Imorgon börjar jag jobba. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.

I want you to leave me - I might be sad and alone
but at least,
I'll be free.


Går ju inte att slappna av herregud...

Jag har varit i Norrköping i två veckor. Det är ganska lång tid; senaste gången jag var där så länge var under julledigheten och det är ju ganska självklart att man ska stanna så länge, åtminstone att man tid att äta upp sig nog för att man -som man fattig student - ska slippa köpa mat fram tills åtminstone början av februari.


Jag vet inte varför jag stannade så länge, faktiskt. Jag tror jag.. väntade? Tills jag gjort allt jag ville göra. Vilket var att umgås med folk, ungefär. Eller kanske inte bara folk i allmänhet, utan vissa särskilda. You know?


Men jag tror jag tappar greppet om verkligheten varje gång jag åker hem. Det känns alltid lika konstigt när jag är där att tänka att jag egentligen inte bor i Norrköping, och när jag kommer hem till Stockholm är det lika underligt att tänka att jag någonsin bodde där till att börja med. Alla människor i Norrköping, som jag älskar, blir nästan som spöken för mig och jag blir ologiskt nog arg för alla de minnen jag har med mig från mitt besök känns helt plötsligt fejk: som att Norrköping bara är en kuliss som byggs upp speciellt för de gånger jag kommer dit, och inga människor finns där och allt som hände var en skickligt spelad pjäs.

Kort sagt: väl hemma i Stockholm känner jag mig lurad. Varför vet jag inte.


Jag kanske inte borde åka dit så ofta.


-----------

And I've always lived like this,
keeping a comfortable distance.
And up until now I had sworn to myself
that I'm content with loneliness.


But you
are
my only exception.



Jag tror jag skrivit mer om dig än vad jag någonsin skrivit om mig själv.


------------


Jag orkar inte sitta här längre, även om jag faktiskt varit riktigt produktiv idag... Men jag tror nog jag ska byta kläder, sminka mig lite, klistra på mig ett leende och se vart kvällen tar mig.


Ut till Rinkeby, by the looks of it...