Det ligger så väldigt nära ytan


känslan av att vara borttappad igen.

Man ger mer än vad man egentligen vill; ens tankar slutar vara privata och så går det såhär.


Regression.


Look it up.

-----


Dessutom gör blir jag fortfarande helt öm inombords vid tanken på dig. Det är ju det jag säger - regression. Känner mig som att jag flyttats tillbaka ett helt år. Det gör mig heligt förbannad.


Och från och med nästa vecka kommer jag konstant att se mig själv över axeln.


------

Idag har jag mest kollat på film. Två mycket bra filmer. Sen har jag också gråtit; värt att nämna eftersom det sker så sällan.


Att bli missförstådd gör mycket, mycket ont.



Utan Vianka skulle jag bli galen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0