Ivannia

Frågor jag skulle ställa dig (om jag kunde):


Hur känns det? Visst är det underbart? Skitläskigt samtidigt, jag vet men pirrar det i hela kroppen? Känner du dig fri? Hur kändes det kvällen innan, var du rädd?

Vem bor du hos? Eller bor du själv? Hur fixade du lägenheten? När flyttar du in till stan, som vi planerade?

Så vad får ni göra? Har plugget kommit igång än? Är det lika intressant som du trodde?

Och hur är folket? Jag fattar att du har roligt, obviously, men hur är dom du hänger med? Kallar du dom vänner än? Vad är deras historia? Finns det någon du känner att du kan komma nära med tiden? Är du bekväm? Är du dig själv med dom?

Hur mycket festar ni egentligen? Det ser ju ut som att ni gör det hela tiden - fast det sa ju du i och för sig att du hade hört att dom gjorde där, men är festerna legendariska?


Tvivlar du fortfarande på din förmåga att klara av det? Snälla gör inte det - du har alltid varit Superman för mig, finns ingenting du inte klarar av.





Är du lycklig?


------------

Detta smärtar mig mer än vad jag kan beskriva. Tar en cigg till och ber om att det ska gå över - denna känsla av att vara amputerad, halv, en tredjedel, ingenting.


Larva er inte, jag gråter inte. Men om jag kunde så skulle jag.



Vill få allt ogjort, men jag kan inte.