Ivannia

Kan man känna så för fler än 1 människa under sitt liv?


Eller är det bara jag som känner att hon springer på en soulmate alldeles för ofta för att det ska vara sant?


Finns det isåntfall äkta och falska upplagor? Hur skiljer man dom åt? Och är det möjligt att finna den man vill leva sitt liv med i en så ung ålder som vår, utan att ens naivitet ska vara en del av ekvationen? Är såna förhållanden dömda att misslyckas? Min fråga blir då: ska man ens ge sig in i det här alls?


Och lustigt hur det som fångar ens öga - det som till ytan är så mycket intressantare till en början - till slut faller i glömska och när det väl skett så ser man. Och allt annat som fanns omkring, allt som distraherade och drog ens fokus åt ett annat håll - all skönhet, så förtrollande, och all spänning, så hypnotisk - bara... blir till stoft. Till ingenting. Det var inte betydelsefullt, och har aldrig varit det.



Finns det verkligen så många olika aspekter av kärlek att trots att man vet att man har älskat på riktigt, så finns det ändå mer att upptäcka?


---------------



Jag kan inte sätta fingret på det.


Och det är ännu alldeles för tidigt för att säga något. Jag går inget i förväg, men jag måste bara ifrågasätta den här känslan: för har jag inte varit här förut? På exakt samma plats?


Nej.


Är jag säker?


... ja.


-------------



I feel like singing when I see you.



Det är inte utan en viss chock jag känner det som att jag vaknat upp.