Ivannia

Först kan jag meddela, för att svara på Ponnys kommentar och allmän undran, att jag idag försökte äta fisk med majonnäs sås.


Lika vidrigt som det låter och jag mår psykiskt dåligt och undrar varför mina föräldrar gör såhär mot mig!


-----

Sen kan jag fortsätta med att berätta att jag sen mitt senaste inlägg har spenderat min tid med att med att bl.a göra detta:


1) Surfat runt på internet och hittat ena konstiga saken efter den andra, bland annat en video om en tjej som inte tyckte om hur hennes vayay-yay såg ut och därför opererade den, samt en massa videos på youtube där dom byter ut soundtracket i filmer mot låtar som passar så illa att man dör av skratt: seen here and here

2) Tagit en massa bilder där jag är oförskämd mot kameran: jag har kommit på att jag har lättare att vara avslappnad framför en kamera när jag ber den dra åt helvete! Bild finnes nedan:


även om den inte knäcker alla tiders bästa "dra åt helvete"-bild! 




3) Jag har även städat. Jag har dock ingen bild på det, men tänk er en ganska stor etta med en massa möbler i och kläder och disk överallt - och sen tänker ni er en ganska stor etta UTAN en massa möbler och kläder och disk överallt! Tadaaaa!!! Liksom.


4) Sen har jag ringt en massa onödiga samtal. Först till min pappa, bara för att försäkra mig om att han fortfarande har min favoritkakor hemma när jag kommer hem nästa vecka; sen till min bästa kompis för att klaga om att jag inte fattar min astrologi längre, sen till Vivi för att fråga hur ofta hon och hennes loverboy legat än så länge ikväll (lång historia), sen har jag ringt min syrra också... Men hon svarade inte. Bitch.


5) Och sist men inte minst så har jag badat. Som jag redan sagt så finns det något otroligt terapeutiskt i det här med att ligga i ett varm bad med en bra bok (för tillfället läser jag om "Shantaram" av Gregory David Roberts; skulle inte boken bli film?? Vem var det som sa det till mig? Ponny?) och ett par cigg.


Ända sen barnsben har jag dessutom haft någon slags känsla av att vatten renar mycket mer än bara kroppen ni vet? Jag hade min första depression när jag var 11, och det var ungefär då jag började lägga mig i badet och bara lät vattnet rinna (och på så sätt var jag världens miljöbov och.. ehum, jag är väl det.. fortfarande...): jag samlade liksom aldrig upp vattnet utan lät det bara rinna och så satt jag där i badkaret, ihopkrupen. Som en liten ö (jag var väldigt liten på den tiden - sent utvecklad och bara väldigt platt och lång för min ålder, och obekväm. Svårt att tro, I know!!).


Och jag minns att det kändes så... Metamorfosiskt. Den timmen eller två efter att jag klivit ur badet - då jag ofta låg i min säng med tankarna surrande runt i huvudet - kändes jag alltid lite mer.. riktig. Som att vattnet i badkaret spolat rent allt det jag ville fly ifrån, allt fult som fanns inuti mig och utanpå mig. Jag var en människa nu, jag "gilldes" ute i stora världen.. jag var ren. Liksom.

Ja, sen försvann ju det förstås. Morgonen efteråt brukade jag vakna och känna mig lika eländig och ensam och bara så otroligt frånstötande som jag alltid gjorde, men det var ändå okey.

Så ja, det är historien till varför jag alltid ligger i badet så länge: nu för tiden ligger jag mest kvar av gammal vana mixat med att det faktiskt är fett skönt med tystnaden! Och på grund av mina cigg förstås. Och boken, som helst ska vara utläst när jag kliver ur badkaret!


Jag vet inte varför jag berättar det här. Hmmm...


------

I övrigt: inget särskilt. Jag funderar som vanligt på frågor jag ändå aldrig kommer att våga ta reda på svaren på - jag slutar aldrig fundera, det vet ni väl vid det här laget - men annars... Lugnt. Chill.



Nu ska jag brygga en kopp te.




♥