Ivannia

Nej det gör jag fan inte.


Har nämligen haft en lång dag: först jobbade jag till halv tolv, sen var vi några som stack till junibacken och satte oss och drack (vissa av oss rökte också men det var stor ciggbrist så det var ganska riskabelt att bära cigg denna kväll). Vi pratade om jobbiga gäster på Grönan, musik, fotboll; att jag förlorade oskulden till ett skrivbord när jag var 5 år gammal samt det faktum att Gustav skulle ha gjort en bikerbrud på 50-talet helt jävla trånsjuk med sin nya frisyr. Det var kul men bara en stund, för sen iscensatte Tyra och Isa en beef och det fattade inte vi andra så stämningen sjönk typ 15 grader... Ganska oförklarligt.


Dessutom hade vi en ganska "livlig" diskussion om huruvida det var okey att tala om någon annan och dess tillkortakommanden när vederbörande inte var där, utan att det som sades för den skull borde klassas som "skitsnack". Adam - den ängeln och snygg är han också - vidhöll att JO, det är skitsnack och det är låg karma och alltså inte okey någonstans, medan jag, Pippi, Pärry och Linda sa att det handlar ju snarare om man har ballz nog att kunna säga allt det man säger till personen själv - om man kan göra det handlar det snarare om utbyte av åsikter och information; skitsnack karakteriseras ju faktiskt av dess brist på ryggrad. Och som Linda sa: "det svenska samhället är ju fan UPPBYGGT på att prata om andra: om jag inte får prata om andra eller andras liv måste jag ju förfan prata om mig och mitt liv och det går ju fan inte för sig."


Vi kom hursomhelst inte fram till något så vi anklagade varandra för att vara dumma i huvudet och/eller blockmongon, och efter det la vi ner diskussionen. Humöret sjönk alltså några steg till. Adam, även känd som moralens väktare, såg inte glad ut. Men fan vad snygg han är.


Hursomhelst.



Sen gick jag och några andra in till stan och jag fortsatte till Nybroplan (tänker mig att Josefine nu säger: "Den kan man köpa i Monopol!") för att vänta på nattbussen. Jag väntade i 50 minuter och blev då utsatt för ett flertal närmanden av skilda art, och när bussen väl kom så hamnade jag bredvid en snubbe som stank svett och som var superintresserad av min åsikt om boken jag satt och läste (Fördjupade studier i katastroffysik, för typ 500:e gången) fast jag sa till honom att fuck off and die - jo ja sa faktiskt det. Och då blev det tyst på han, minsann. Tror dock att han utsöndrade ännu mer svettlukt bara för att jävlas, höll tamigfan på att kvävas där ett tag.


Sen bröt bussen ihop mitt på Liljeholmsbron, halvvägs hem till mig. Då var vi alla tvugna att kliva av och vänta på reservbussen, och i väntan på denna buss blev jag utsatt för ännu ett närmande: en snubbe som smög fram till mig och viskade "tjänna". Jag - trött som en jude och i ögonblicket helt sjuk av hemlängtan (hem som i "hem till mig") - fick nog: jag vände mig om, stirrade honom i ögonen och sa "NEJ".


Som om han var en liten hund. Vilket han väl var, för sen gick han med svansen mellan benen. Fjant.


Och nu är jag hemma, och nu ska jag alltså berätta vad det är med mitt beteende jag inte förstår: på grund av mina nattliga eskapader så är klockan är 05.18, och jag är fortfarande uppe. Vet ni när jag börjar jobba? 10-fucking-45. Jag ska alltså upp om ca. 3 h.



Jorå... Men-eeh. Det här söööög ju.


-----------


I övrigt så kollar jag med mig själv varje morgon när jag vaknar. Slår upp ögonen, stänger av alarmet på mobilen och sträcker ut mig i sängen så att det knakar i alla leder i kroppen. Känner efter, hoppas att under natten så kanske... 


Men nope. Likadant som igår, och dagen innan det och dagen innan det och dagen innan det. Älskar dig ännu.