Ivannia

how many tears I've chosen not to cry for you.



balanserar.


Känner det som att jag är riven itu.


Försöker att ta dagen som den kommer; problemet ligger 1, kanske 2 månader fram i tiden, men tiden går så fort och alltihop känns som ett strypgrepp om det liv jag skapat och den mask av vettighet och förstånd jag kämpat med att iklä mig. Kan alltså inte hjälpa sensationen att väggarna kring mitt liv kryper närmare.



SÅ JÄVLA DUM.


Jag är det!!!!! JAG!!