Just a couple things I need


your laugh
your love
your harmony




Nothing new. Bara att vi såg Eclipse och Jacob var jävligt snygg så just nu är jag ensam hemma eftersom Vianka var tvungen att tillgodose vissaaaa...eeeh. Behov.


Good for her...!


Och att hon och jag i vanlig ordning sabbade hela filmen för alla andra. Men jag kan inte - KAN INTE - gå på bio och inte kommentera!! Helt omöjligt att bara sitta där helt tyst och svennig och bara åååh det här ska jag prata om EFTER filmen...


Skillnaden är bara den att jag är ändå civiliserad, iallafall litegrann: där jag viskar lite halvhögt för mig själv så basunerar Vianka ut det; där jag kväver asgarvet direkt efter att det bubblat upp så skrattar Vianka rakt ut i 5 minuter minst..


Men det var kul, och stackars Mumin som också var där kan inte ha fattat varför vi skrattade hela tiden, men det spelade ingen roll för hon var i någon slags feberkåt dimma så henne gick inte att nå hursomhelst.


Och ETT fan hade vi! En kille som måste ha varit på dejt och tyckt att filmen var askass för han satt och tittade på oss och skrattade halvt ihjäl sig åt oss och våra kommentarer medans hans tjej mest satt bredvid och såg sur ut.


Men iallfall. Det var kul. Jag hade en kul kväll.


--------------


Pratade i telefon med Becca igår natt/morse. Krismessade henne eftersom jag höll på att driva mig själv till vansinne med all mina VARFÖR, så vi pratade lite. Hon konstaterade att jag var en hemsk klyscha och jag rättade henne ("APP APP APPPPP!!!") och sa att det var inte jag som var klyschan, det är mitt liv. Det är ju inte jag som har valt att vara med om löjliga slow-mo ögonblick och tiden-stannade-upp-första-gången-vi-såg-varandra-ögonblick. Om jag fick välja skulle jag flyyyyyyyyyyy vid första anblicken av sådana, men på något vis halkar jag alltid in på dom. Jag tycker inte ens det är fint eller vackert: min erfarenhet säger att såna företeelser har en tendens att fungera som lim. Och inte av den bra sorten som hjälper till att föra två samman trots allt, utan snarare den sorten som är svår att ta bort när saker inte är bra.


Det verkar ämnat för mig att skriva en bok om eländet...


But who would read that??? Twilight kan bara skrivas en gång, herregud.


This too shall pass
.


Ja det kommer det väl göra. Det är bara en sån väldigt lång väg dit...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0