Ivannia

Vet inte vad jag tycker om det.

Om det ens ligger någon makt i det.


Det var ju min maktlöshet som drev mig bort till att börja med.

-----------


Min blogg är min källa för utlopp.  Jag slits mellan att skriva underhållande, mer Ivannia-aktiga inlägg, och att skriva såna saker som kommer direkt från hjärtat, utan någon nödvändigtvis paus för att hämta andan. Jag vet liksom inte riktigt vart jag ska ta vägen om mina saker inte blir sagda, jag blir galen annars.


Tänk vad fint det vore om jag kunde berätta hela historien; om vi liksom kunde kura ihop oss med en kopp te och skulle jag berätta hela dramat och ni skulle tycka att det här är ju en sjukt bra historia Ivannia, DU BORDE SKRIVA EN BOK!


Jag kan meddela att ni vore inte de första som sa det.


Mitt liv är för det mesta ganska konstigt, med tvära kast mellan AWESOME och SJÄLVMORDSTANKAR, men om jag roar mig en stund med tanken att det finns en kamera som dokumenterar alltihopa så känns det helt plötsligt lite bättre.


Verklighetsförankringen ligger ibland lite på noll hos mig. Det är en dålig vana jag tvingats stävja.



Hursomhelst så skulle jag aldrig orka skriva en bok om det hela. För mycket twist and turns, jag blir utmattad bara jag tänker på det...


-----------

Fan jag har inget att säga!