Ivannia

Jag får jämt höra att jag är alldeles för självständig och självgående, för det verkar aldrig riktigt som att jag behöver ngåon. Och det är förrestem inte bara som det verkar; om man tänker minus det psykologiska utlåtandet som säger att ALLA behöver någon så är det iallafall så utåt. Du kan trycka mig upp mot en vägg och stirra mig stint i ögonen för att se om jag ljuger, men jag viker inte undan med blicken - jag behöver faktiskt inte dig.

Och jag förstår att det kan tyckas vara dåligt eller osunt.. Men i situationer som dessa - när någon du släppt in väldigt, väldigt nära drar iväg och får dig att känna dig ensam och förbannad - så är detta bara en god egenskap.


Jag kan konsten att ignorera och låtsas som att det regnar; let me show you how it's done.



Freeze.