Ivannia

Har det verkligen gått en vecka sen jag bloggade senast?!? Jäklar, det har nog aldrig riktigt gått så långt - mina blogg uppehåll, I mean - att folk faktiskt börjar höra av sig lite random för att kolla om jag ännu lever!! Men ja jag lever, knappt, för jag är galet förkyld (tackar min lillasyster för den) och jag känner mig lite... lite konstig.


Mitt liv är så jävla underligt, högt och lågt hela tiden vet ni.. jag måste jämna till svackorna. Med murbruk. Eller göra kasten mindre tvära på något sätt.


Jag har inget viktigt att säga idag så jag bara skriver litegrann. Från ingenstans mindes jag hur jag brukade blogga innan min blogg blev föremål för faktiska läsare: jag tänkte inte alls när jag skrev. Jag bara skrev, brydde mig inte det minsta om ifall det made any sense för en utomstående, och för det mesta gjorde det inte det. Men sen så var jag tvungen att börja skriva mer sammahängande och mindre mystiskt, annars skulle NT tycka jag var bortkastade pengar och andra människor skulle tycka att jag var bortkastad tid. Insikten kändes lite som att växa upp.


Så jag kanske skriver några såna inlägg ibland. Fast bara ibland, jag gillar att berätta historier (som ni kanske har förstått...) så den aspekten av bloggandet är kul och det försvinner inteeee.


----------------


Men det känns bara som att jag har hela världen på mina axlar idag. Bokstavligen och bildligt talat: jag har verkligen galet ont i nacken och är trött i hela kroppen samtidigt som jag känner mig helt nertyngd av verkligheten och saker som inte hänt än.


Jag känner mig lite inlåst. Vet inte vad jag ska göra riktigt.