Jag är frugan.



Vet inte riktigt vad det här med Adam och Gustav håller på att utveckla sig till. Nej jag tänker inte på något perverst, förstås. Menar mer hur vår lilla trios framtid ser ut.

Vi hade nämligen ett mycket äkta, djupt samtal om vår relation häromdagen, och vi konstaterade att vi alla ser den andra och tredje som sin bästa vän, och att vi älskar varandra och tycker att dom är den finaste människan i världen. I det var vi överens.


Men det känns som att vi 3 har vårt privata lilla universum, you know? Och jag bekymrar mig väl inte, men... Jag vet inte. Det känns overkligt på något sätt. Som att det inte är hållbart, men samtidigt - varför är det inte det? Jag är fullkomligt nöjd med att ha två vackra, vänliga och lojala vänner som är hemma när jag kliver upp och går till jobbet, och som är hemma när jag kommer hem, eller möter mig på stan efter att jag slutat och hänger med mig hem. Som jag ringer på lunchen för att kolla vad dom gör (nyss låg Adam och sov medans Gustav varit nere och handlat till kyskåpet; han funderade dessutom på att göra något riktigt ondskefullt som hämnd för att Adam inte följde med - "...typ rulla ihop honom i täcket som en korv och lägga ner honom i badkaret"), som messar mig när det händer något kul och som nu när jag verkligen har noll kronor på kontot, betalar mina cigg och vadhelst annat jag kan behöva - trots mina protester.


Jag vet inte? Det här känns jätteohållbart. Eller. Nej, det känns som att det kommer att ta slut närsomhelst. The too god to be true-syndrome. Och det gör mig skiträdd: det här är de skönaste och bekvämaste relationerna jag har haft till några överhuvudtaget, någonsin.

But nothing lasts forever, right? Vet inte varför jag har en känsla av att detta är på väg mot sitt slut. Jag gillar det inte... Jag har haft fel förut vad gäller mig själv och mina magkänslor. Får hoppas att jag har fel denna gång.


Jag vore otröstlig annars.



----------


Herregud vad töntig jag är. Nu måste jag iallafall sluta skriva och börja jobba. Önska mig lycka till - I need it..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0