Ivannia

Har haft en ganska.. inte tråkig, men verkligt verkligt seg dag idag. Som tur är så har jag ändå spenderat den i fint och vackert sällskap; Adam kom hit inatt och behövde en kram. Men sen när jag vaknade i eftermiddags så hade han inte sovit på hela natten och jag hade en hemsk spänningshuvudvärk. Så även om vi inte har något emot tystnad då och då ("det är dom man kan vara tyst med som är dom man passar bäst med", som Adam sa någon gång), så blev det inte mycket sagt oss emellan idag, hursomhelst.


Men nu har han gått. Han skulle nämligen hjälpa far sin lyfta ett badkar genom fönstret imorgon plus att han för en gångsskull hemskt gärna ville sova i sin egna säng, plus att jag ska gå upp klockan 6 på morgonen för att jobba. Så det var lika bra.


Resultatet är dock att här sitter jag, ensam med mina tankar. Mycket hos mig sker under ytan, och även om jag mest softat ihopkurad i soffan tillsammans med Adam, ett täcke och en film så har jag haft en synnerligen hektisk dag.


Inte bra. Inte bra alls.


----------

Jag vet inte hur jag ska sätta mina tankar i ord. Om det inte är det ena så är det det andra, om ni förstår?


Och man kan inte vara kär i två personer samtidigt. I synnerhet inte om den ena personen är en själv...


Men för min del innebär det att det totala antalet uppkommer till tre personer. Med mig inräknat.



Men mitt försvar är utnött. Jag orkar inte hålla garden uppe!! Det var svårt till att börja med, ännu svårare nu - jag har inte tid för det här: Ivannias nya liv har inte tid med sånt skit längre, jag står över det, jag har INGEN LUST.


Men jag känner det inte som att jag har något val... Jag menar.


Det är ju du.





Det har alltid varit du.