Plans for the future
Har jag faktiskt.
Jag har många många vänner här i Stockholm, och några av mina vänner är nära vänner jag uppskattar väldigt mycket. Två av dessa vänner är två killar som även titulerar sig själv som mina bästisar - något ni säkert inte missat. Det klart ni inte har, helt omöjligt; jag är som en nykär flickvän som inte kan sluta babbla om sina män. Jag VET att jag pratar för mycket om dom, och förlåt förlåt I'm sorry, men om ni kände dom och visste vilken ynnest det är att umgås med killar som har enorma hjärtan, är hysteriskt roliga, sjukt intelligenta och som dessutom är fucking smoking hot (jag har redan skaffat mig själv kvinnliga fiender genom mitt samöre med dom, men så är ju inte det första gången jag blir hatad av svartsjuka tjejer på grund av mina killkompisar) så skulle ni också bli lite yr av allt overflow av kärlek man känner. Dom är mina bröder, bästisar och ibland agerar dom pojkvänssubstitut. Det är en vacker sak och det är en av de faktorer i mitt liv som gör mig så genuint överlycklig - jag har aldrig någonsin kunnat träffa två eller ens en person varje dag i en månad och umgås så tätt som vi gör utan att känna att jag a) stör mig på dom efter ett tag b) behöver space. Jag vill inte ha space. Jag åker ifrån dom i 1-2 dagar och jag saknar dom så att jag får ont i magen.
I allafall, nu till poängen med detta inlägg: igår så låg vi i soffan och tittade på PS: I love you - av mig och Adam känt som den GAYigaste filmen någonsin, av Gustav känd som den vackraste kärlekshistora han vet - och vi var alla iallafall överens om att Irland verkar magiskt. Adam och Gustav är två killar som skiljer sig från varandra på många sätt men ett par saker har dom gemensamt: 1) de är båda poeter och drömmare 2) de älskar stickade/virkade koftor på tjejer (fråga inte) 3) de tycker att svensk folkmusik samt svenska socialistvisor är the shit 4) de är STORA fans av Irland och allt som är irländskt. Dom drömmer om att åka tillsammans till den gröna ön för att sen supa ner sig på guiness och sjunga sentimentala irländska visor i armkrok. Och faktum är att dom har hjärntvättat mig totalt med sin jävla irländska musik med fioler och what-not, så igår när vi såg det irländska landskapet på film och såg hur folk ölade i sina pubar så kände jag med att ja. Irland. Fint! Och Adam berättade när han varit där med sin syrra för något år sedan, på vintern, och hur grymt Irland är på vintern och att han inte skulle banga på att fira nyår där och...
Och då kläcktes IDÉN!!! Den underbara idén!!!!! Här på min blogg, idag, den 10/10-10 presenterar jag den bästa jävla idén som någonsin yttrats:
Vi ska åka till Irland över jul och nyår! JA! Hur fucking awesome är det inte?! Jag kommer garanterat ha pengar till det och dom andra två kanske inte har jobb för tillfället, men de lär ha det tills dess plus att dom är svenskar så de har sparkonton, rika släktingar, det vanliga ni vet; det fixar sig. INGET står i vägen, vi är unga och fria och vi vill till Irland! LET'S GO!
Så underbar känsla - det här kommer att bli fett.
------------
Har dessutom upptäckt att jag är otacksam. Satt igår och spelade poker och upptäcker att det redan är söndag och att jag jobbar igen imorgon - sa därför "åååh.. helvete jag har ett jooooobb"...
Gustav - som har sökt otaliga jobb men inte fått napp - ger mig ett lite syrligt, skeptiskt ögonkast. Så kan det ju också låta, sa han.
... skämmes, Ivannia...
Men det är bara det att jag i ett års tid kunnat ha helg mitt i veckan om jag velat; dels för att mitt schema varit så, dels för att jag helt enkelt kunnat och alltså gjort det. Nu är ju det helt otänkbart; jag har ett jobb som sträcker sig mellan klockan 8 på morgonen och 5 på eftermiddagen, varje dag, 5 dagar i veckan. Jag borde vara mycket mer tacksam än jag är, men jag är så jävla lat som person att jag inte kan låta bli att känna lite aversion mot hela grejen.
Men man måste ha karriär, och man måste ha pengar. Det här jobbet ger mig en enorm chans till det första och extremt mycket av det andra. Jag borde inte klaga. Så jag gör det inte.
Men ändå.
-----------
I övrigt... Inget särskilt. Mitt liv är inte perfekt, men jag är lycklig. Kan inte säga det ofta nog.
Jag är lycklig jag är lycklig jag är lycklig.
Kommentarer
Trackback
