The man I grieved


Idag har jag varit nostalgisk som aldrig förr; jag vet inte men det kändes som att det helt plötsligt var väldigt mycket jag saknade.


Och jag sitter och försöker lista de saker jag önskar jag ännu hade, vilket är mest människor och känslor egentligen. Jag tänker att jag har definitivt gått framåt de senaste månaderna, trots allt som kan tänkas bevisa motsatsen, men trots det så hoppar vissa känslor upp och kräver min uppmärksamhet och jag förstår inte för det är ju meningen att jag inte ska känna så längre.

Men det gör ju fortfarande så ont?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0