It's better if you don't understand: pt. II


Funderar på att ta min svågers råd och uppsöka vårdecentral. Det är liksom inget kul längre, det här med insomnia; förr brukade jag inte ha något emot att vakna klockan 5 på eftermiddagen. Det var till och med lite skönt. Men nu så hatar jag det verkligen och jag måste fixa detta, det är inte roligt alls. Dessutom så har det blivit värre i och med att jag åtminstone förr ville sova ("ville" som i: "jag sover hellre bort min tid än och lever det här jävla skit livet"), men nu vill jag inte ens det. Jag hatar att sova, det påminner en bara om hur ensam man är.


Äh ni fattar säkert inte. Skitsamma, min poäng är iallafall att jag måste ordna det här för efter 5 år så får det väl tamigfasen vara nog...


----------


Det var förresten länge sedan jag grät för att jag saknade någon så mycket... Och då menar jag liksom inte på ett sånt där "jag-älskar-dig-snälla-kom-tillbaka"-viset (det har jag för övrigt tillbringat tillräcklig mycket tid att göra nu på sistone, för fan.. fast snälla tro inte att jag brukar göra det för vem som helst så vänder sig om och lämnar mig, utan det är bara särskilda hjärtekrossare som lyckas med det - säg inte att jag inte är selektiv), utan liksom man ser en bild på en vän man inte träffat på ett tag och så saknar man människan - för tillfället har man liksom glömt allt det röviga som personen kunde göra som verkligen kunde reta gallfeber på en, och man minns bara dom fina sakerna... Hur roliga och snälla dom var, och hur många kvällar man raglat hem tillsammans efter en lyckad kväll.


Nu gjorde jag det iallafall. Adam, åh Adam, min underbare vän, är på vift i Asien och kommer att vara det till april. Gick in på hans reseblogg (<----- klicka!!!!) och läste hans första inlägg: han har det riktigt gött verkar det som. Va fan: han flydde kalla, meningslösa Sverige mitt i mörkaste vintern och flög till andra sidan jorden - vem fan skulle inte ha det gött, liksom.


Anyways. Nu har jag hämtat mig. Men det är ändå rätt fint, tycker ni inte? Det är fan kärlek. Jag tror Adam skulle ha blivit riktigt rörd.


------

Daaaag.. vad är det nu? 26? 26.


kul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0