Nä men vafan vet jag


Aeh.


Tänkte skriva ett långt inlägg där jag säger en massa saker, men halvvägs kom jag på att det vore ett a) väldigt dåligt inlägg (det räcker med att man har varit journalist i en vecka, efter det kommer du alltid att vara kritisk till allt du skriver) och b) ett väldigt patetiskt inlägg. Så jag raderade det och skriver det här istället, som förvisso kanske inte kommer att få några litterära priser, men som åtminstone inte är lika patetiskt som det jag tänkte skriva. Lite värdighet får man väl ändå försöka uppbåda, kan jag tycka



Till en följd av mitt raderingsbeslut har jag alltså inte så himla mycket att säga ikväll, eftersom det enda jag kan komma på att prata om är det dravel jag upprepar varje dag. Och sen så måste jag påminna mig själv om att självförakt är precis lika patetiskt som självömkan. Iallafall...


Men, aeh! Vi skiter i det här. Klockan är hursomhelst halv 5 på morgonen, jag HAR sovit men har vänt ordentligt på dygnet; ett nytt HIMYM-avsnitt OCH Glee-avsnitt är på ingång; jag har dessutom cola, en bra bok, bra musik, cigg och en baguette jag kan äta om jag blir hungrig. Bättre än såhär kan det faktiskt inte bli en natt som denna och man kanske ska vara lite tacksam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0