Ivannia

Jag lovar att inget kommer att vara annorlunda.



come back come back come back come back.



-------------


Vad är  det jag gör? Låtsas?


Jag tror inte det. Jag är ganska säker, iallafall.


Men varför har jag då gått isär på det här sättet? Hur normalt är det här, min reaktion, egentligen? Vart går gränsen?


Känner det som att jag kämpar för att hålla ihop det, alltihop liksom inte bara det. Känns som att ingen förstår riktigt heller: den här längtan efter något mer men ofömågan att få det.


Befinner mig hursomhelst i ett krympande rum och jag vet inte hur jag ska ta mig ut.


-----------


Got my finger on the trigger

Jag kan inte vänta på att någon annan ska fylla tomrummen; och dessutom så gjorde jag det jag gjorde i somras för att jag ville vara fri och istället för att ta till vara på friheten så fann jag andra att binda mig till, andra att hålla ner mig, andra som håller mig tillbaka


sometimes faith just ain't enough



och jag blir så jävla lack för det var så jävla dumt av mig att inbilla mig att det skulle bli på något annat sätt: herregud hur kan jag låta bli att älska när jag vet hur jag är? Och min största svaghet är att när människor ber mig vänta eller håller mig på halster så gör jag just det, bara för att jag älskar dom så mycket.