Försöken i sig gör så ont


Do you know how it made me ache inside
and how deeply I understood?


It gave me a sharp-loving pain
when you tried to stop the rain
and believed so hard that you could.




---------------


Det är det. Regnet.


Jag önskar att det skulle komma lite nu, ute liksom. För det är så soligt ute och jag är inte alls på humör för sol; hjärtat gråter och hulkar och snorar och det gör så ont. Utåt sett spelar jag Super Mario, lagar mat till min familj, tar en öl (flera öl) med mina vänner och skrattar åt mina favoritserier. Men så fort blicken vänds bort och alla andra går och lägger sig så blir det som en jordbävning i bröstet; allt bara briserar och krackelerar och rent allmänt skakas om. Och i regnet känner jag mig mer i samklang med alltihopa, mer som att det är ett väder jag känner igen. Min själ känner igen sig - jag kan nog inte förklara det på ett mindre fjantigt sätt.


Så ja. Det behöver inte vara kallt. Men jag önskar mig regn. Snälla, jag står inte ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0