Ivannia

L-U-G-N.


Måste lära mig tygla humöret. Eller, jag är ganska duktig på att göra det faktiskt, men jag är fantastisk duktig på att röra upp en storm i mitt inre som får mig att skaka och vilja spy och skrika. Jag varken skriker eller spyr förstås (eller, nja), men jag brukar sitta och skaka för mig själv och inte säga ett ljud; sen går jag och röker en massa cigg, furiöst.


Måste iallafall lära mig att ta tag i mig själv innan jag blir sådär tokig. Sånt ger mig magsår, spända axlar och käkar. Inte kul alls.


Och så till min interna fråga: är det okey - eller snarare, inte irrationellt - att se sitt ex som "sitt område", fast det är tänkt att man ska vara över honom? Missförstå mig inte: jag skiter i vem han pratar med, eller knullar också för den delen. Men är jag inte lite i min rätt att förvänta mig bättre från någon ska vara så nära mig känner mig så väl? Liksom: är mitt ex mina vänners egendom, fortfarande efter att allt är slut och jag ska vara över honom? Även om dom inte ens var vänner till att börja med?


Äsch jag vet inte. Men det hade varit fint att få en heads up, att inte behöva få upptäcka och snubbla över det själv. En knackning på min axel och ett "hallå du, bara så att du vet så pratar vi med varann en del - du är en av mina bästa vänner och jag tänkte att du kanske ville veta det".


Än att få känna det som att man måste se sig över axeln, igen.