Ivannia

Saknar Stockholm av helt andra skäl idag. Brukar, lustfyllt och längtansfullt, tänka på de väldigt goda tiderna jag åtnjöt där tillsammans med mina vänner. Jag tänker på sena nätter, rökplymer, hesa asgarv, hetsiga diskussioner, kramar och strapatser alla tider på dygnet. Jag tänker hemmafilmer, interna skämt, 7.0%-ig cider blandad med vodka; nudlar, poker och maffia, spontanfester och en jävla massa kaffe. Vackra minnen. Fina upplevelser.


Men idag saknar jag Stockholm, fast tänker på annat. Jag tänker på att sitta på tunnelbanan och åka mellan Gamla stan och Slussen och se solen reflekteras mot vattnet under. Jag tänker på att komma hem efter en arbetsdag och klockan är 01.30 och vara skittrött men ändå inte kunna missa doften av grönska i luften i mitt Vårby Gård... Jag tänker på att gå på Djurgårdsbron klockan 3 på morgonen när natten aldrig inte är riktigt mörk, gå i gamla Stans gränder vintertid, sitta på Långholmen när vädret växlar mellan regn och solsken, utsikten från den högsta punkten i Örnsberg, gå över St. Eriksbron och se solen gå ner i väst, ta en cigg utanför Hornstulls t-banestation, ta nattbuss 191 från Sergels Torg en ljummen tisdagsnatt, gå längs med Götgatan och passera alla prettiga söderhipsters och  snorungarna som skejtar i Medborgarplatsen och för varje steg närmare Skanstull se Globen torna upp i bakgrunden.


Jag vill tillbaka till Stockholm. Jag saknar och älskar mina vänner så att jag ibland kan bli lite gråtfärdig, men det är Stockholm som är grejen - min hamn, mitt hem, mitt nav.