Ivannia

Sitter här. Ja, det är lite tyst; inte ens musik.


Som vanligt när det är tyst och mörkt ute så tänker jag, och innan ni frågar - inget särskilt, faktiskt. Mest småsaker: som att det är en Dolphinsmatch på tisdag där dom kan ro hem SM-guld, att Adam snart kommer hem och att jag är väldigt glad för det och att det vore ännu mer fantastiskt om jag kan flytta in hos honom i ett par månader i sommar, att jag verkligen hoppas att jag kommer in på högskolan i höst så att jag äntligen kan få göra vad jag faktiskt vill göra, om det är möjligt att leva ett liv som är fantastiskt varenda dag, osv osv.


Miljoner saker rör sig i huvudet, men jag är lugn. Lite uttråkad kanske. Och full av längtan efter något. Men jag är okey.


Skönt med lite balans i humöret, eller hur bloggen!

-------


Apropå ingenting förresten så sa min mamma häromdagen att hon trodde att jag hade damp eller något när jag var liten, eller någon slags bokstavskombination överhuvudtaget som jag nu i vuxen ålder (tydligen) har överkommit. Då har jag isåntfall ärvt det av min morfar, som var sociopat och hade damp och adhd men som trots detta var ett geni i ordets rätta bemärkelse - fantastisk konstnär, akademiker och allt det.

Slutsatsen var iallafall, i min mammas huvud, att jag kanske hade allt det där - men alla genier är lite störda.


Vet inte om jag ska vara glad? Eller? Haha!


--------


What lasts, lasts; what doesn't, doesn't. Time solves most things. And what time can't solve, you have to solve yourself.

Naaejj. Nu räcker det.