Deep in the dust forgot and gathered
The man I love;
the man who vanished,
he never came back at all.
I grow a diamond in my chest.
----------------
Man slutar aldrig, aldrig, att vara ledsen för de människor man älskat och - på grund av livet eller något, vad vet jag - förlorat. Det är inte mycket som gör lika ont, när man beskådar meningslösheten i en sån förlust; när denna människa blir avbildad av någon annan, när en annan blick mötte dennes och du själv var flera mil bort.
-------
Alltså jag har gett upp hoppet om den här bloggen, den är perfekt om du själv fattar vad jag menar (eller bara vill snoka lite), men i övrigt är den värdelös. Rädda er själva!
Kommentarer
Trackback
